Grattis mig! Idag firar jag 6 år som löpare.

För 6 år sedan idag köpte jag mina första löparskor för att fira att jag kunde lyfta båda fötterna från marken samtidigt utan att det kändes som att jag höll på att kissa på mig.

Fyra graviditeter på fem år var ju inget man spottade ur sig i en handvändning, men till slut var jag hel nog att ge mig på slingan i skogen 1 varv på 1,8 km. Målet var två varv och där tänkte jag stanna. ”Längre än 25 min finns inte på världskartan” tänkte jag och gapade beundrat när min kompis Åsa skulle springa maran. Marathon!!! Skämtar hon?! Det är ju knappt genomförbart för en vanlig mänsklig.

Konstigt det blev.

Jag bytte livsstil. Fokus låg inte längre på förätt, varmrätt och dessert eller snittar, bubbel och skaldjur. Sakta men säkert började jag planera mer efter löpningen. Från gourmand till triathlet liksom. Premiärmilen 2008 blev första barriären att knäcka efter 8 månader. 10 km utan att stanna…? Jag var galet nervös men fixade det på 48.21 och ett halvår senare stod jag på startlinjen till Lidingloppet som jag på något konstigt vänster rodde i hamn på 2.40…   2 min från silvermedalj. Nog bäst jag fortsätter med det här

2010 bytte jag också bana proffessionellt. Från mössproducent och kulturvetare med siktet mot bokförlag till PT med sikte mot målet i Kalmar och första IM.

Nu är jag en inbiten triathlet. Inte så snabb men glad.

Mina vita och ljusbå Asics som jag införskaffade på Löplabbet 10 juni 2007 var kanske min bästa investering ever. Vilket genidrag det var att börja springa. Den bästa present jag kunnat ge mig själv och tänk alla nya bekantskaper jag fått med träningen. Så våldsamt mycket fint folk jag får omge mig med. Lyx!

Det har passerat ett gäng dojjor sedan starten och nu har jag favoriter i främst Kinvara 3 och Cortana.

Men nu måste jag sova och ladda för att fortsätta läsa nutrition i skolbänken imorgon. Veckan har också en hel del träningstimmar inplanerade och sömn känns relevant när jag kollar in vad som väntar

Tjing!

{ 0 comments }

Min kompis Toni cyklar genom hela Sverige för att samla pengar till Hjärnfonden. Hjärnmannen heter han på sociala medier och under hans sista vecka på färden samlar jag och barnen Hjärnkilometrar #hjärnkm för att bidra. Varje kilometer vi springer ger vi 10 kr för till Toni och Hjärnfonden.

Nationaldagen spenderade jag dels på cykel, dels som fotbollsmamma och dels som brännbollsförälder på Drottningholm.

Bild också på min nys klubb-brallor. Snygga och sköna

Igår var det också andra lördagen för öppet vatten simning i Hellas. Helt magiskt!

{ 0 comments }

Igår var det tema Ötillö och Swimrun på Alewalds i Stockholm. Vinnande damlag Ötillö 2012 Team Haglöf/Alewalds berättade om äventyret i skärgården och jag berättade om mitt testlopp Swimrun.

Swimrun är en grym träningsform, och för den som inte vill gå direkt på monsterutmaningen, är Swimrun ett perfekt tillfälle för att testa på hur det känns att simma och springa i ett svep med skor och våtdräkt på hela tiden. Swimrun är såklart också ett utmärkt verktyg för att träna till de större loppen Ångaloppet, Amfibiemannen eller Ötillö, både för att bli effektivare men också för att testa utrustningen.

Jag har kört Ötillö två gånger och tycker att det är det ultimata loppet. Det är en magisk upplevelse i mina ögon och känslan av att ta sig från A till B för egen maskin är stärkande. Under Ötillö är man I skärgården, man är en del av den, inte bara en betraktare och den överraskande terrängen är underbar.

För att få mer av Ötillö-känslan och för att ladda upp under sommaren inför Ötillö startade jag Swimrun förra året och det blev väldigt roliga kvällar när vi brände av 6 km varierande löpning och 2 km simning på en två-varvsbana snitslad i och runt Källtorpssjön.

Nästa torsdag, 13 juni är det dags för premiär av Swimrun igen!

Platsen är Hellasgården i nacka strax utanför Stockholm och samling sker vid picnic-bordet närmast utegymet, väl synligt vid ankomst från alla håll.

Vi ses för registrering och utdelning av numrerad simmössa kl 19.00, går igenom banan, värmer upp och så smäller startskottet kl 19.30. Efter målgång är det kaffe, hembakat och prisutdelning. Sposorer i år är Alewalds och HEAD Swiming med finfina priser till vinnande dam och herr samt priser till utlottning på startnummer. Grymma erbjudanden finns till alla deltagande från både Alewalds och HEAD. Don’t miss!

Kommer bli grymt och för den som vill veta mer om bästa knepen med utrustning eller behöver ventilera strategi så har vi flera proffs på plats.

Varmt välkomna till roliga kvällar i Hellas!

Öppet för alla, roligt för alla och effektivt för alla.

Mejla för mer info eller övriga frågor erika@wefixsports.se

Tjing!

{ 0 comments }

Igår var det tema Ötillö och Swimrun på Alewalds i Stockholm. Vinnande damlag Ötillö 2012 Team Haglöf/Alewalds berättade om äventyret i skärgården och jag berättade om mitt testlopp Swimrun.

Swimrun är en grym träningsform, och för den som inte vill gå direkt på monsterutmaningen, är Swimrun ett perfekt tillfälle för att testa på hur det känns att simma och springa i ett svep med skor och våtdräkt på hela tiden. Swimrun är såklart också ett utmärkt verktyg för att träna till de större loppen Ångaloppet, Amfibiemannen eller Ötillö, både för att bli effektivare men också för att testa utrustningen.

Jag har kört Ötillö två gånger och tycker att det är det ultimata loppet. Det är en magisk upplevelse i mina ögon och känslan av att ta sig från A till B för egen maskin är stärkande. Under Ötillö är man I skärgården, man är en del av den, inte bara en betraktare  och den överraskande terrängen är underbar.

För att få mer av Ötillö-känslan och för att ladda upp under sommaren inför Ötillö startade jag Swimrun förra året och det blev väldigt roliga kvällar när vi brände av 6 km varierande löpning och 2 km simning på en två-varvsbana snitslad i och runt Källtorpssjön.

Nästa torsdag, 13 juni är det dags för premiär av Swimrun igen!

Platsen är Hellasgården i nacka strax utanför Stockholm och samling sker vid picnic-bordet närmast utegymet, väl synligt vid ankomst från alla håll.

Vi ses för registrering och utdelning av numrerad simmössa kl 19.00, går igenom banan, värmer upp och så smäller startskottet kl 19.30. Efter målgång är det kaffe, hembakat och prisutdelning. Sposorer i år är Alewalds och HEAD Swiming med finfina priser till vinnande dam och herr samt priser till utlottning på startnummer. Grymma erbjudanden finns till alla deltagande från både Alewalds och HEAD. Don’t miss!

Kommer bli grymt och för den som vill veta mer om bästa knepen med utrustning eller behöver ventilera strategi så har vi flera proffs på plats.

Varmt välkomna till roliga kvällar i Hellas!

Öppet för alla, roligt för alla och effektivt för alla.

Mejla för mer info eller övriga frågor erika@wefixsports.se

Tjing!

{ 0 comments }

Äh men fy faan vad kul det var att stå och hejja på alla starka löpare som sprang Stockholm marathon idag!

Jag tog fyra barn i släptåg och cyklade över bron för att klappa händerna röda och skrika mig hes.  Kom precis lagom för att se täten passera milen runt halvtimmen. Efter dem kom en ström av folk jag kände och det var så roligt att kolla in deras grymma kamp både första och andra varvet. Första kända ansiktet var Anders Szalkai och i smma veva kom mäktigt snabba Björn Englund, som tyvärr fick styra kosan mot sjuktältet före målgång. Efter honom Victor Zetterquist som var helt sjukt snabb med måltid på 2.46. David Oleruptätt efter med sluttiden 2.47. Eloge killar!!

Gylle, Viktor, Axel klarade 3-h gränsen! Stort grattis! Manu var precis på gränsen men fick som tur var en anedning att fortsätta springa och spränga gränsen nästa gång. Bra kört hörrni! Såg inte Carl andra varvet, var han med i gänget fram till mål?

Stefan Dahlberg imponerade med 3.07 och Anette Dahlberg sprang också sprudlande glad som alltid.

Patrik Attervall, Erik Nordström, Thomas Kraatz, Marcus Hultgren, Ironman-Alex, Rikard Forssmed, Katarina Johnsson, Puppy-Henke, Torbjörn Wolfram, David Strömwall, Elin Lilja, Filip Nisbeth, Jan, Andreas Östergren, Susanna Östergren, Martin Forsström, Mikael Anttilla, Lotta Hooft, Göran Strömstedt, Sanna Duvebrant, Per Englund, Bea Amundssen, Niklas Svidén, Daniel Sand – en ära att få hejja på er under kampen! Ni är grymma!

Nästa år är det nog dags för mig igen att vinka från insidan. Då går jag för 3.15.

Min träning bestod idag i att jag hade öppetvatten-premiär med massa härligt folk i Källtorpssjön. Grymt att få simma ute igen och vattnet var riktigt skönt. Efteråt var det ju såklart frukost med gänget. Kvalitets-morgon helt enkelt.

Tjing!

{ 0 comments }

Om det är någon här som inte känner mig och vet min status som cyklist vill jag bara informera om att den är inte av det modiga slaget. Min cykelstatus är ytters modest. Jag trodde jag skulle bli modigare med åren men det går åt andra hållet. Allt för många runtomkring mig har råkat ut för olyckor och klarat sig med en hårsmån och jag vill inte vara med i det gänget, allra minst vill jag tillhöra gruppen som inte klarar hårsmånen. Det känns för egoistiskt att riskera att lämna fyra barn moderslösa för att spränga någon slags gräns. Nu är det ju ingen risk för sånt i mitt fall utan snarare skulle en eventuell olycka bestå i att jag tappar balansen för att det går för långsamt…

Hur som helst har jag noll mod på sadeln men i början på veckan tappade jag lusten också. Hamnade djupt i en motivationsravin och tappade bort mig i självförtroendeträsket. Det var riktigt trist och det kändes som att UK IM låg bara om hörnet och att det redan var kört vad jag än skulle göra.

Men så är det ju inte, det är faktiskt 10-11 veckor kvar och inte vill jag väl ha samma utslag som förra året? Förra året kom det alltför många käppar i hjulet som gjorde tävlingarna till olustiga upplevelser formmässigt.

Det finns ju verkligen tid kvar att få till en anständig Ironman. Mitt drömlopp går ut på att få vara stabil och kontollerad. Jag vill kunna mala på utan allvarliga dippar och skador som håller mig tillbaka. Jag vill gå i mål efter ett lopp där jag haft befälet. Jag vill simma utan att glömma bort att ta i ordentligt, cykla utan att bränna ut mig i uppförsbackarna eller bromsa för mycket utför och springa i planerat tempo.

Som det alltid är så går det upp och ner i livet. Efter svackor kommer man tillbaka. Jag bestämde mig för att bryta träningsmönstret och jag bestämde mig för att ge mig själv en ärlig chans att få känna mig stark. Bestämde att jag, till att börja med, ska cykla varje dag den här veckan. MÅSTE bli säkrare på cykeln. Och så köpte jag en fin dagbok i läder att skriva i. En analog träningsdagbok där jag ska grisa i tider, resultat, pulszoner och jämförelser.

Idag kände jag att jag blivit mer taggad än tidigare och jag skriver under på att kris betyder möjligheter.

Nu jävlar!

{ 0 comments }

Välkommen till familjen!
Utrustad med cykelställ på taket (och lite pimpad) blir hon ovärderlig.
Fin är hon också, min Beckasin.

{ 0 comments }