Häng på oss och testa roligaste träningsformen Swimrun i Källtorpssjön, torsdagar i juni kl 18.30.
Samling 18.30 för genomgång och information vid Hellasgården. Kl 19 går starten och loppet stäcker sig över både vatten och genom skogen. Man springer och simmar om vart annat, med skor och våtdräkt på hela tiden . Vi kör i lag om två, av säkerhetsskäl, men är du rutinerad simmare går det självklart bra att köra solo. En snitslad bana kommer leda alla deltagare i och runt Källtorpssjön med vätskestation och support team på bryggan vid start, varvning och målgång.
Vid målgång får alla kaffe och bulle och första tre lag i dam, herr och mixklass får var sin goodiebag.
Numrerad badmössa delas ut på plats och bör bäras på huvudet hela vägen och lämnas tillbaka vid målgång.
Det du behöver:
En lagkamrat
Våtdräkt
Simglasögon
Skor som går att simma i
Tävlingsledare Mikael Rosén, Human Ambition
Anmälan sker via mejl till swimrun@wefixsports.com och kostnaden 100 kr/person betalas kontant på plats. Max antal deltagare är 100 personer.
Observera att loppet sker på egen risk, arrangörerna frånsäger sig all form av ansvar före, under och efter loppet.
(Bild på karta med bansträckning kommer)
Varmt Välkomna till roliga kvällar i Hellas!
WefixSports
Johan Gustafsson, Mikael Nelker, Erika Rosenbaum
I samarbete med Mikael Rosén, Human Ambition
Det blir ju inte så mycket gjort när barnen är lediga men ack så trevligt det är ha dem alla fyra hängande omkring. Det hanns med utflykt till mormor, morgonmys i soffan, middag på Godot med sjukt god dessert i form av en modern marängsuisse som avslutning och sist men inte minst blev det sent skate-häng i rålis bland alla 90-talister. Imorgon bränner vi av gröna Lund efter morgonsimmet och på söndag blir det klättring. Ska klämma in 2 h löpning och några timmar cykel på det då är jag i hamn 
Jag har varit nere i västergötland sedan i början av veckan, där jag har jobbat, haft föreläsning m.m. Hela familjen var dyngsjuka innan jag åkte ner och varnade mig för detta, varav jag kaxigt sa ”håhååå ingen fara, snora på ni, jag blir minsann inte sjuk så lätt!” Och så kom febern som en fet käftsmäll i onsdags. Bläää. Jag gillar inte att vara sjuk. Eller jo förresten, när jag bli uppassad av min mamma med pannkakor, sylt och grädde – rakt i knäet när jag ligger i soffan- DÅ gillar jag att vara sjuk! Perfekt timeing för övrigt att bli sjuk hos sina föräldrar.
Till min stora besvikelse missade jag Rally-SM i Tingsryd idag som jag hade tänkt åka ner och kolla på. Känns riktigt surt! Men jag är på bättringsvägen nu, så om jag känner mig köra-bil-bar imorgon bär det iväg till Ydre MK Raceday, där Miriam och jag ska stå och snacka med folk och vara med på deras eventdag. Kom dit vetja !
Under min ynkligaste tid upptäckte jag min tendens till spelberoende. Alla har snackat om ”Rumble”, som visst ska vara så himla kul. Nuförtiden är jag är den sista som lägger tid på att spela spel (förutom när jag var liten och var Nintendotokig), så jag har totalvägrat att vara med. Men eftersom majoriteten av min kropp röstade för vågrätt läge, gav jag vika och det fick bli Rumble för hela slanten. Och jag blev nästintill manisk…det dröjde inte länge innan jag satte målet att komma med på topplistan, och sedan dess kan jag inte skuta. Hjääälp. När jag blir frisk hoppas jag verkligen att jag trappar ner med this shit, annars tejpar jag ihop fingrarna.
Efter att ha städat vackra Mitsubishin så är den som ny invändigt och utvändigt så känner jag alltid: varför gör jag inte det oftare?! Det är ju en njutning att sätta sig bakom ratten i en fräsch bil.
Nu sitter vi på vårt favvoställe Nyfiken Gul, vid skanstull, och käkar en god lunch. Sommaren är här!
Mycket randigt blir det! Här somriga outfits från H&M!
Skulle vilja ha något liknande själv faktiskt. Förslag någon?
Idag följde bästa Carro med på träning med Running Sweden. Hon var stissig hela dagen inför passet och timmen innan det var dags var nervös. Hon frågade ombytt och klar hur snabbt vi skulle köra de där 200:arna egentligen?….eh… Carro, det var en nolla till… 2000 m börjar vi med… gånger två. Då blev det väldigt tyst från Carros håll. Det här med att dra sig ur var liksom för sent och efter presentationen i sal 1, där hon dessutom fick reda på att efter 2*2 km var det 3*1 km och 4*500 m, var det no turning back. Hon knep ihop munnen och tog tjuren vid hornen.
Vår happy-löpande ledare Rubin McRae trissade upp en glad stämning hos alla kvällens kombatanter och så satte vi av för uppvärmning mot stora skuggan.
Det var tungt idag, kunde jag konstatera och blev även yr redan på vägen ut. Dippade helt med ett jobbigt blodsockerfall innan vi ens klarat av löpskolningen och var beredd att äta gräset vid vägrenen om jag inte misstänkt att det var marinerat i urin. Hade jag haft pengar med mig hade jag inte tvekat en sekund innan gps:en fått styra kosan mot en pizzeria. En svag röst i mitt huvud övertalade mig dock att i alla fall påbörja passet för kroppen ändrar sig ju hela tiden. För varje minut förändrar sig ju förhållandena i kroppen och ens tillstånd kan ju gå i vågor. Bara för att det känns asjobbigt nu kanske det inte gör det om en liten stund, varför man inte ska ge upp för lätt.
Tog den första etappen lugnt och kände att jag klarar passet på tom tank bara jag inte pressar mig för hårt. Redan vid vändning struntade jag i vilan och hoppade på gruppen framför. Hittade en kille som jag sprang om men som höll i mig och pressade upp farten rejält när jag gav mig tusan på att han inte skulle få gå om. Han ville inte gå om, visade det sig sen, han ville bara hålla i mig vilket fick oss båda att pressa ur det sista hela tiden. Tack för det och jag glömde bort att hålla igen:) ”Train low, race high” brukar Colting säga och jag ökade på farten lite till. Hålet i magen kändes inte längre och yrseln försvann. Jag var långt ifrån på topp och saknade det där lilla extra men känner ändå att jag skötte mig väl trots omständigheterna.
Jag anar att förra veckans 13 ganska hårda träningstimmar hade satt sina spår i kroppen. Jag är inte van än att träna så mycket och en vilomåndag var tydligen inte tillräckligt. Riktigt skönt nu att vara ordentligt trött i alla fall. Ska sova sju kvart i timmen för att orka morgondagens cykelintervaller och simning. Torsdag har långpass cykel + jogg på schemat, fredag har löpdistans med fartlek, lördag har långpass löpning och på söndag är det Duathlon i Väsby. På måndag är det långpass löpning igen för att få vila tisdag inför Milspåret på onsdag. Tolvanloppet nästa lördag kommer få springas med riktigt slitna ben…lite trist men – Fokusera på målet Erika! Du tränar för IM, inget annat. (Men i smyg hoppas jag på en riktigt bra tid på 10 km nästa onsdag)
Tjing!
Jag kallar det inte påverkan. Jag kallar det uppfostran.
Har barnflicka ett par timmar på förmiddagen och åker därför hela vägen till Hasseludden på möte med deras marknadschef Nenne.
Älskar Yasuragin fast idag blir det bara möte och inget dopp.
Nästa lika härligt som att åka på spa är det att åka bil själv och ”kräma på” rejält på stereon!
Det är bra klös i den här vill jag lova, underbart!
Tänk att de här små högtalarna kan ge ett sådant perfekt ljud va?
